Out of China

Ett land med ekonomisk tillväxt på tio procent blir rikare i en rask takt. I en generation blir man nästan sju gånger rikare. Om pappan betalade sin bil i sju år, kan pojken betala sin bil med ett års lön. Den här typen av landet är den asiatiska tigern, Kina.

Så snabb ekonomisk tillväxt förbättrar det vardagliga livet för många. Men det räcker inte för alla då utgångspunkten är så låg. I 2008 var den kinesiska BNP/capita ungefär 13% av den som man hade i USA. Förenklat sagt, om man tjänade 3000 dollar i månad i USA, skulle man tjäna i ett motsvarande jobb i Kina ungefär 300 dollar i månad. Den amerikanska konsumenten kunde betala sin bil tio gånger snabbare än den kinesiska varianten.

Om Kina kan upprätthålla en tillväxt på tio procent når man den amerikanska levnadsstandarden inom 32 år. Det kan hända att man gör det ännu snabbare då invånarantalet i USA ökar snabbare än i Kina.

Allt detta är mycket spekulativt.

För det första är det osannolikt att man i Kina har en tillväxttakt på tio procent 30 år i rad. Mer sannolikt är det att tillväxttakten minskar med tiden. Å andra sidan finns det fortfarande mycket tillväxt utrymme i ett land så stort som Kina.

Men om vi antar att tillväxt varje tio år minskar två procentenheter tills den når den amerikanska jämviktstakten på lång sikt, som antagligen ligger på tre procent, ser den kinesiska rutten för en USA-typ levandsstandard inte så snabb. Med dessa parametrar når man aldrig den amerikanska nivån.

För att kunna nå den amerikanska nivån måste Kina kunna upprätthålla de höga tillväxtnivåer längre.

Skulle man kunna lyckas i Kina om tillväxttakten minskade varje tjugo år? En generation har sin tillväxttakt i ekonomin och den nästa har den på en lite lägre nivå. Med en tillväxt på tio procent och sedan med en takt på åtta procent, når Kina USA inom 38 år - givet att invånarantalen växer i samma takt.

Tyvärr låter det orimligt att man kunde upprättahålla en så hög tillväxttakt så lång tid. Kina har nu njutit av tillväxt på tio procent tjugo år i rad. Om det blir t.ex tio år till och takten minskar till 7.5 för nästa trettio år, når Kina den amerikanska BNP/capita-standarden i fyrtiofem år.

De godtydligt utvalda parametrarna är livsviktiga här. Om tillväxttakten halveras om tio år, så når Kina USA inom åttio år.

I bilden har vi ett exempel där vi ser BNP/capita-kurvorna för Kina och USA. Det antas att Kinas BNP-tillväxt minskar till 7.5 procent inom femton år och inom trettio år halveras takten från den ursprungliga tioprocentsnivån. Med dessa parametrar tar det över femtio år innan Kina når USA.

Det är bara att konstatera att tidpunkten då Kina når USA är inom åttio år men längre än tjugo år tar det. Eller?

Fortsatt nedgång i ekonomin på kommande

Det ser inte så bra ut för den finländska ekonomin. Man befarar att ett svårt konjunkturläge fortsätter. Det här är läget i ekonomin om man tror på tolkningen obligationsmarknaden gjort under vårens tid. Räntorna på de finländska statsskuldspapper har gått ner hela våren och Greklandskrisen gjort nedförsbacken ännu brantare.

Det här vill säga att de investerare som satsar sina pengar på statsskulden anser att den finländska inflationen inte ska ta fart inom de närmaste månaderna eller t.o.m närmaste åren.
Inflation har en stark koppling till ekonomisk tillväxt. Då ekonomin tar fart, ökar inflationsförväntningar. Inflation är bittert för skuldinvesterare eftersom den betyder att värdet på skuldpappren går ner. Dessa risker verkar vara borta just.

Inom de närmaste åren finns det åtskilliga skäl vilka gör det att man i Europa och därmed i Finland antagligen inte kan njuta av en bra ekonomisk tillväxt. Den offentliga sektorn i det hela Europa är tvungen att spara för att undvika skuldproblem som vi redan hade ett litet smakprov på då marknaden tappade förtroende för Grekland. De underskott man just nu har i nästan alla europeiska länder är en risk.

Med ökade skatter och besparingar både den offentliga och den privata konsumtionen dras ner. Minskad konsumtion betyder minskad efterfråga i ekonomin vilket krymper ekonomisk tillväxt och förminskar inflationsförväntningar.

Det kan också finnas en annan väg, som man i Europa hellre vill ha. Ganska många europeiska länder är så kallade export driven economies, som Tyskland och vår lilla Finland. Fast höjda skatter och besparningsåtgärder gör det att den samlade efterfrågan minskar, kan tillväxt i den globala ekonomin påverka positivit den samlade efterfrågan via en ökad export.

Tar exporten tillräckligt med fart kan vi möjligtvis ha ekonomisk tillväxt på en rimlig nivå, trots den inhemska efterfrågan oundvikligt minskar. Ska detta förverkligas, måste både Kina och Japan ta en ny rikting i ekonomisk politik som hittills har helt och hållet baserat sig på exporten.

Den konjukturkänsliga kronan

En sak verkar vara visat, angående den svenska kronan (SEK) det vill säga. Valutan är konjunkturkänslig. Då finanskrisen började, började också kronan tappa mark. Värdet på valutan fällde sådana nivåer den inte hade sett tidigare.

Åtminstone tre skäl finns för detta. För det första har investerare minska sin Sverige-risk, d.v.s minskat sina placeringar i SEK. Först har dom sålt sina svenska placeringar och sedan har dom sålt sina SEK på valutamarknaden för att få sin inhemskvaluta. Ökad utbud av SEK har pressat ner värdet på valutan.

För det andra har den svenska centralbanken haft lägre styrräntor än i euro arean och USA. Detta har minskat hur attraktiv den svenska kronan är för investerare.

Men kanske den viktigaste saken av alla är att det i finanskrisens hetsa blev så att små valutor har större riskpremier än de större valutorna, t.ex euro och dollar. Det var psykologin, förväntningarna, som hade den tyngsta rollen i kronans öde.

Och nu när allt ser bättre ut för ekonomin har också psykologin för den svenska kronan börjat påverka mot annat håll. Den svenska kronan ser lockande ut igen, då den globala återhämningen synes vara på kommande. Det här alltså är tolking som marknaden verkar ha för tillfället. Händer det nånting kan förväntningarna försämras snabbt och därmed kasta kronan till en ny nedtrend.

Men en sak är klar: SEK är konjukturkänslig.