Det har inte varit lätt för islänningar på sistone. Landet har hamnat sig i en kris som sist och slutligen är skapad av landets egna beslutsfattare. Förstås var det i första hand den hög aktuella finanskrisen som ledde till att det isländska sandslottet började crasha, men redan tidigare var det finansiella läget i landet ohållbart .
Detta kunde man se t.ex hurdan räntepolitik den islänska centralbanken Sedla banki hade haft på ganska länge. Styrräntan hade varit den högsta bland de västerländska centralbankerna. Räntan hade befunnit sig över tio procent för en evighet.
Tyvärr var ett högt ränteläge ett skäl varför det blev såsom det blev. Pga de höga räntorna stormades pengar in i landet, vilket i sin tur på sätt och vis ledde till ett orationellt beteende av bankirernas sida.
Men skylla inte bara de isländska bankirerna; samma skedde i hög grad också i USA, fast tillgångarna i det här fallet "erbjöds" av en ultra låg styrränta på en procent.
Det är alltid för lätt att vara efterklok. Det som behövs nu är att öriket Island får det stöd som det måste ha. Tyvärr betyder krisen, att med en stor sannolikhet ska landet hamna sig i en svår lågkonjunktur. BNP minskar och landet blir fattigare. Det kan man tycka synd om. Den vanlige islänningen är ju inte skyldig på något annat än kanske en livslustig konsumptionsfest.
På Island avreglades marknadena men utan att de politiska beslutsfattarna hade koll på vad som händer. Den lilla centralbanken kunde inte strida emot marknadskrafterna som tog sitt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar