Högre räntor, avmattad tillväxt

Vanligtvis har man någonlunda insyn vad som komma skall i ekonomin. Man kan förutse olika riktlinjer som finns. Under krisens gång däremot är det svårt att förutse de exakta steg som ska tas innan de ljusare tiderna ankommer.

I början av 1990-talet fanns ingen som visste hur Finland ska ta sig ut ur krisen. Det fanns ingen som kunde ana att en viss Nokia ska bli en jätte inom en ny teknologi. Det var ingen som visste att euron ska tas i bruk, ränteläge ska bli oerhört gynnsamm på samma gång då vi har för Finlands del undervärderad valuta. Då marken knytades till euron skedde det med ett värde som var lite på underkanten.

Den här typen av ovisshet har vi också nu. Betyder en avmattning i globaliseringens tid kraftigare nedgång jämfört de kriser som har funnits tidigare? Det kan man fråga sig. Hoppas att svaret inte är ja. Det vi vet är att vi inte vet. Det finns ingen som vet hur djup denna kris ska bli och hurdana konsekvenser den ska ha. För nuvarande ser det ut som om att inte så mycket har förändrats trots alla dessa sura nyheter kring krisen.

Men om tittar på siffor - som inte ljuger! - ser det dystert ut. Industriproduktionen i Finland stortdök i januari jämfört med året innan. Men så länge man ha ett jobb eller ett nästan oförändrad inkomstnivå känns det "ganska bra" för individen.

Men man måste inte glömma att arbetslöshet är en laggad variabel. Blir det dystra månade i rad för industrin börjar arbetslösheten också öka. Och ju längre vi har dystra tider för industrin desto mer finns det folk som tappar sin inkostbaserad arbetslöshetersättning. Och detta i sin tur betyder en kratigt minskad köpskraft. Med andra ord, fattidom, armod.

För nuvarande kan man anta vad de redan fattade ekonomisk-politiska beslut ska betyda.

Ett ökat underskott i offentliga finanser innebär att det finns kraftigt ökat utbud på obligationspapper på kapitalmarknaden samatidigt som till exempl i Kina det överskott som orsakas av utrikeshandeln blir allt mindre.

Om efterfågan på räntepapper inte ökar betyder det två saker, som faktiskt är motsatta bilder av varandra:

1) priserna på papper ska minska för att alla papper som finns på marknaden kan säljas
2) vilket i sin tur betyder att räntorna ska stiga; pris på ett räntepapper är en funktion av diskonteringsränta. Ju större ränta, desto minder pris.

Detta är inte den enda möjlighet vad som ska ske på kapitalmarknaden. Nämligen, det kan finnas ökad utbud av kapital, därför att placerare ser aktiemarknadena som ganska osexiga för tillfället. Det finns massor av kapital som söker sitt hem. Och detta hem kan väl vara just statsobligationer.

Det finns åtminstone ett par viktiga skäl varför just placeringar på offentliga papper ser lockande ut. Offentliga räntepapper är ganska säkra placeringsobjekt och de är också tämligen likvida. Vill man sälja, kan man göra det.

Men om det är det första alternativet med billigare priser på statobligationer och därmed högre räntor är det som förverkligas, kan vi räkna med att nedgång i ekonomin blir allt mer brantare. Därför måste vi hoppas att krisen är över så fort som möjligt.