The art of timing

The Economist funderade i sitt färskaste nummer på att det i förhand aldrig är möjligt att veta vilka typ av fiskala åtgärder ska fungera. Fiscal stimulus ökar underskott i budget men kanske påverkar tillväxt bara marginellt.

Grovt kan man dela olika typ av fiscal stimulus i tu. En typ av fiskala åtgärder belastar budget för en given tid och de andra typ av åtgärder har en effekt som består. Byggandet av infrastrukur är ett exempel på det först nämnda och skattelättnader på det sist nämnda.

Att medvetet öka budgetunderskott för att påverka tillväxt då till exempel såväl den privata konsumption som exporten minskar kraftigt är det enda sunt att göra. Om syftet bara vore att ha budget i balans skulle man ha större problem i fortsättningen.

Det här lärdomet gav the Great Depression på 1930-talet. Här i Finland har vi också kunnat studera finanspolitik under kristid, d.v.s under Aho-Viinanen regering, som stramade åt finanspolitik då alla andra möjliga ekonomiska variabler hade en nedgående trend.

Det är inte nödvändigtvis rättvist att skylla på axeln Aho-Viinanen för en misslyckad ekonomisk politik. Det är alltid så lätt att vara efterklok. Men å andra sidan vet vi nu att om det bara är möjligt måste ekonomin stimuleras med offentliga åtgärder om ekonomin har hamnat sig i sådant läge som nu. De fiskala åtgärder som nu har tagits är berättigade.

Men det finns ett hinder i ekonomisk politik som inte kan glömmas. Pengar växer inte på träd. Vi kan inte stimulera för evigt.

Problemet är att vi inte vet på vilken tidpunkt vi måste strama åt finanspolitik eller på vilken tidpunkt det är optimalt att strama åt. För att göra saken ännu sämre vet vi inte heller - eller centralbankirerna vet inte - när penningpolitik borde stramas åt.

På både håll skapar bad timing massiva problem som har samma namn på sig: inflation - med alla dess biverkningar. Det som alla politiska beslutsfattare nu hoppas på är att ekonomin ska återhämta sig så fort som möjligt. Då kunde man undvika eller åtminstone förlätta problemet med timing. En sund tillväxt skulle vara det bästa möjliga tecknet för att börja strama åt.

Timing blir en riktig utmaning om ekonomin fortsättningsvis krymper. Därför är det klart att vad man än säger på beslutsfattarnas håll, ökar sannolikheten för åtstramingsåtgärder ju längre krisen pågår.